Som så - Använd det rätt och förstå dess ton

Uttrycket som så används när man vill ange ett sätt, en beskaffenhet eller en förklaring som ungefär betyder ”så här”. Det är ett litet uttryck, men det gör ofta stor skillnad för tonen: mer resonemang, mindre mekanik. I den här genomgången går jag igenom betydelsen, när det låter naturligt, hur det skiljer sig från närliggande formuleringar och när jag själv skulle välja en rakare variant.

Vad uttrycket betyder i svenskan

I modern svenska fungerar den här formuleringen som en liten förklaringsmarkör. Man använder den när man vill säga att något ska förstås som ett visst sätt att se på saken, ungefär ”så här” eller ”på det här sättet”. SAOB beskriver användningen i just den riktningen, och det stämmer väl med hur uttrycket lever i dagens språk: det lägger inte till ny sakinformation, utan styr läsarens tolkning.

Jag brukar tänka på det som en språklig ratt. Med den här konstruktionen vrider man meningen från ren återgivning till förklaring, vilket gör den särskilt användbar när man vill reda ut en tanke, en hållning eller en slutsats.

• Det kan beskriva ett resonemang: man förklarar hur man tänker.
• Det kan beskriva ett läge: man fastslår hur något förhåller sig.
• Det kan beskriva en metod eller ordning: man visar hur något görs.

När man väl ser den funktionen blir det också lättare att känna igen när uttrycket passar i samtal och när det blir onödigt tungt. Då är vi inne på hur det faktiskt används i vardagligt språk.

Så används det i vardagligt språk

I tal och mer resonemangande prosa låter uttrycket ofta naturligt eftersom det markerar att talaren inte bara påstår något, utan också förklarar sin linje. Det är en liten signal om att det som följer är en tolkning, ett ställningstagande eller en mjuk slutsats snarare än ett hårt konstaterande.

Exempel: Jag tänker som så att vi väntar till i morgon och ser hur läget utvecklar sig.

Det här är en typisk användning: man lägger fram en tanke som något genomtänkt men inte definitivt. Det gör meningen mer samtalsnära och mindre kategorisk, vilket ofta är precis det man vill uppnå i muntligt språk, i intervjuer eller i en text som vill låta mänsklig snarare än administrativ.

• När man vill förklara ett val utan att låta tvärsäker.
• När man återger ett resonemang i steg.
• När man vill mjuka upp ett påstående så att det låter mer reflekterat.

Det gör också att det blir lättare att se skillnaden mot de närliggande alternativen, för det är där många tvekar i praktiken.

Skillnaden mot närliggande uttryck

Det som oftast skiljer uttrycken åt är inte grundbetydelsen utan ton, precision och stilnivå. När jag väljer mellan dem tittar jag främst på om texten ska låta vardaglig, neutral eller mer formell.

Skillnaden är alltså ofta stilistisk snarare än logisk. Det är samma tanke, men olika grad av formalitet och olika känsla för läsaren, och det leder direkt in på frågan om när formuleringen faktiskt låter bra.

När det låter bra och när jag skulle skriva om

Det som avgör om formuleringen fungerar är sällan grammatiken i sig, utan rytmen i texten. ISOF påpekar att småord som så ibland upplevs som pratiga i tät sakprosa, men också att de kan fylla en viktig funktion när de hjälper läsaren att följa meningsbyggnaden. Den bedömningen stämmer väl med min egen redaktörserfarenhet.

• Behåll den om den tydligt markerar att du förklarar eller resonerar.
• Stryk den om meningen blir lika tydlig utan den.
• Byt till ”det innebär att” när du vill vara mer exakt.
• Byt till ”så här” eller ”på detta sätt” när du vill hålla det enkelt.
• Undvik att stapla den med andra pratiga markörer som ”ju”, ”liksom” och ”väl” i samma mening.

I en myndighetstext, rapport eller instruktion väljer jag nästan alltid den rakare varianten. I dialog, essäer och mer resonerande prosa kan den mjukare formuleringen däremot ge rätt puls och en naturligare svensk rytm. Just därför är det värt att veta var uttrycket kommer ifrån och varför det fortfarande känns igen.

Vad historien säger om uttrycket

Språkhistoriskt är uttrycket intressant just för att det har överlevt som en liten, ganska stabil byggsten. SAOB visar att användningen är gammal och att den har levt i både förklarande och mer fasta sammanhang. Det säger två saker: formuleringen är inte något nytt modeord, och den bär samtidigt en lätt traditionell ton som många känner igen även om de inte använder den varje dag.

För mig säger det något viktigt om svenskan: små uttryck försvinner sällan helt, men de flyttar ofta från bred vardagsanvändning till mer markerade lägen. Därför kan en formulering uppfattas som både naturlig och lite gammaldags på samma gång, vilket i sin tur leder till den praktiska frågan om när man väljer en rakare variant i stället.

När jag väljer en rakare formulering i stället

Min tumregel är enkel: om formuleringen hjälper läsaren att förstå hur jag tänker, får den stanna; om den bara fyller ut meningen, skriver jag om. I sakprosa, juridiska texter och instruktioner väljer jag oftast en rak struktur. I dialog, personliga texter och mer resonerande prosa kan den mjukare formen ge precis rätt ton.

Det är också där uttryckets styrka ligger. Det bär inte hela meningen, men det färgar den. Använt med måtta gör det svenskan lite mer naturlig, lite mindre stabbig och lite bättre på att spegla hur människor faktiskt förklarar saker.